Hittade ett bra citat av Bo Tibblin - Sveriges dressyrguru nr. 1- som jag tyckte mycket om: "...Man får aldrig rida fort före man kan rida långsamt. Balans är viktigast i all ridning..."

Racke: Hör detta nu och hör mig väl  - du behöver INTE springa fort med mig för att vara duktig. Det gör vi sen, när du och jag kan rida fint och LÅNGSAMT i alla gångarter, med långa, vilsamma steg. Du kan, men inte jag, så du måste vänta på att jag hinner i kapp dig. Du som är så snabb i huvudet och kvick i fötterna och hela kroppen. Vi kan väl stressa ner tillsammans.

Gold: Du har lärt mig långsamhetens lov. Du kan allt så väl och i ett tempo som passar mig så bra. En del som ser oss tycker dock att det ser segt och trögt ut, men vad förstår väl dom. Vi praktiserar bara Bosses väg. Det borde alla förstå. Precis som också din riktiga matte säger:" Det gör inget att det går långsamt, hon jobbar på ändå". Och visst gör du det, "min" flicka. När allt känns rätt känner jag hur din rygg gungar mig framåt. En blick i spegeln visar bakben med lyft och väl vinklade haser. Är vi riktigt på hugget kan det tom bli en och annan travökning några steg, men bäst gör vi oss i en samlad, långsam trav eller galopp. Gold är hästen som kan galoppera i skuggan av ett träd en hel dag!

    En snabb och en långsam. Men båda underbara!